2007.07.04
Intervju med Nerikes Allehanda
By: Tova Halling @ www.na.se
Sen jag kom hem från Peace&Love kan jag inte sticka under stolen med att allt jag egentligen gjort är att legat i sängen och spelat Bubblesmile på min mobil - mitt rekord ligger nu på 4715 (slå det, Tove!). Jag är fortfarande sjuk men hoppas på att bli frisk snart.
Största glädjen på flera dagar kom idag när jag fick ett vykort från Tyskland, där Jenny befinner sig just nu. Nästa lycka kom när jag kollade mejlen och Pen Expers hade mejlat intervjun. Ni förstår, både jag och bandet blev besvikna över att den inte blev av på själva festivalen och körde den istället digitalt.
Det är sångaren och låtskrivaren Alexander som svarat på alla frågor.
- Beskriv er musik!
A- Våldsam, explosiv, smärtsam, full av svärta och ironi. Hatar den frågan. Alla band som inte är pretantiösa lipsillar hatar den frågan. Jag vill inte påstå att vi är unika men det är väl inte helt vanligt att lyckas med receptet: fem värdelösa musiker + tre liter vodka = knivskarpt och förtrollande.
- Vad kommer bandnamnet ifrån?
A- En låt av elektronikaduon Autechre. Ett av mitt och Mikaels favoritband genom tiderna. Jag lyssnar mycket på dem men det är inget band vi hämtar inspiration från. Namnet Pen Expers betyder ingenting, vi tyckte bara att det lät skarpt. Det är intressant att se hur många olika felstavningar media lyckats med. De tar för givet att vi alltid stavar fel och så rättar de till det.
- Såg ni några band på Peace&Love?
A- Jag slötittade på Anna Ternheim från hotellfönstret. Fanns inget som intresserade mig förutom Kjell Höglund och Iggy & the Stooges, men då hade jag redan åkt hem. Lars tittade lite på Alice Cooper men han tyckte att det var så dåligt så han gick hem och sov istället.
- Är postpunken död?
A- Asså, jag ångrar verkligen att vi placerade in oss i det facket. Den musik vi gör idag har mycket lite med postpunk att göra. När vi började visste vi inte vad vi ville och råkade hamna i raden av bleka meningslösa Joy Division-imitatörer. Vem sjunger mest likt Ian Curtis? Folk utan personlighet. Sen utvecklades vi ganska snart åt ett helt annat håll. Tyvärr hann vi släppa "Bring on the Heartache" innan det. Visserligen har den skivan en handfull bra spår som vi fortfarande kör live men den är knappast representativ för det vi gör idag. Jag tycker om monotonin och energin i postpunken och det är viktigt för oss. Jag tycker nog att postpunken är död, man kan liksom inte göra den grejen om det inte är 1979.
Sen har jag några snabbfrågor:
- Peace&Love eller Siesta-festivalen?
A- P&L. Större publik. Fast roligare publik på Siesta.
- Mandarin eller satsuma?
A- Asså, jag vet verkligen inte.
- Reinfeld eller Seinfeld?
A- Får bli Seinfeld. Vi är inget politiskt band. Politiska band blir så lätt patetiska.
- Tåg eller buss?
A- Tåg
- Punk eller progg?
A- Det här med politisk musik...
- Burton eller Tarantino?
A- Tarantino. Fast helst Rob Zombie
- Vår eller höst?
A- Vår. För helvete.
- Blå-Vitt eller Gais?
A- Är det fotboll? Gais är från Göteborg va? Får bli dem isåfall.
- Latte eller svart?
A- Svart. Med Vodka.
- Fest eller krogen?
A- Krogen. Jag brukar sitta själv med min iPod.
- Örebro eller Västerås?
A- Vet inte spelar ingen roll, kommer aldrig ihåg sånt.
Synd att jag inte hade någon riktig chans att ställa följdfrågor, men jag tyckte ändå jag fick ut ganska mycket. Roligast tycker jag är det där med iPoden på krogen och att han inte hade koll på att både BlåVitt och Gais är från Göteborg.
Nu ska jag dricka sweet chili och hoppas på att bli frisk.